Ödmjukhet eller dömande


Jag som vägledare och healinglärare talar aldrig illa eller tänker illa om någon person och sprider det vidare till andra. Det är inte speciellt andligt eller kärleksfullt. Är det något jag vill framföra så tar jag det med personen det gäller. Om jag skulle prata illa om andra så hindar jag mig själv i min utveckling. Då har jag inte förstått.

Jag vet inte vad andra bestämt i sitt liv och vad de har varit med om, hur de har blivit som de är och varför de gör som de gör. Men vi alla gör fel och misstag. Därför finns det ingen som man inte kan förlåta. Men så fort vi lärt oss så måste vi gå vidare till en högre nivå.

Det har hänt att elever till mig haft en dålig erfarenhet av en andlig lärare. Då talar jag om för eleven hur jag ser på det. Då är det på ett positivt sätt utan att tala illa om läraren. Det läraren gjort får den ta ansvar för själv och förhoppningsvis komma till insikt. Det vi kan göra själva är att se på vilka känslor/rädslor som triggas igång när detta händer och läka detta.

Vill jag gå den ljusa vägen så släpper jag allt dömande och känner inget behov att berätta för andra och göra det till en stor sak. Då vill jag peka finger och söker bekräftelse av andra och vill ha medhåll som offer. Vi ska istället se ljuset i andra, inte hålla fast i deras fel och döma. Dömer man så håller man sig själv i begränsning och kan inte se ljuset & storheten i andra. 

Jag har själv pratat & tänkt illa om andra människor när jag inte förstod bättre, det måste jag ärligt erkänna. Men när det andliga kom in i mitt liv så slutade jag med det. Det tar lite tid att vända på sina tankar och känslor som triggas. Då är det att om och om igen medvetet välja det goda. Vi har alltid ett val, att hålla fast i dömandet eller gå vidare till en ljusare värld.

Dag Lindlöf. 2 Juni 2022
Lindlöf's Akademi - För utveckling och befrielse.

© 2022 Gäller texter & bilder © All content & images ©